MC i allmänhet - Touring och resor i synnerhet

Välja hoj

null
En enkel provsittning kan säga mycket.

Med fem hojar i garaget kanske man hade täckt in de flesta önskemål. Måste jag välja en är mitt personliga val givet: En on-/offroadare på ca 400-800 kubik. Med denna utökas antalet potentiella resmål och vägnätet förlängs rejält. De intressantaste resmålen hittas ofta där den "Breda vägen" slutar och till turistfällorna kommer man vanligtvis på asfalt med vilken MC som helst. Tjälskottskadade asfaltsvägar och vägarbeten kan dessutom bli ett nöje istället för en återvändgränd eller allmän plåga.

Sittställningen på dessa typer av motorcykel fungerar bra för många timmar i sadeln och du ser annat än vägen framför dig. De är dessutom relativt billiga att äga och pengarna kan man använda till att köra istället. De kan även anpassas för lite olika uppdrag bara genom att byta däck. De i särklass mest mångsidiga cyklarna helt enkelt.

Grundkriterier

Rent generellt, utöver det ofrånkomliga ägandet med ekonomi, möjligheter till service och det högst dynamiska tyckandet om utseende, ljud och kul.

Hanterbarhet och förarmiljö

Storlek, vikt och ergonomin på förarplatsen. Vill orka resa upp den ensam om den vält, bör med fördel gälla även fullpackad hoj.

Räckvidd per tank

Beror på bränsletillgång, men kan aldrig bli för stor. Slippa bekymra sig över bränsle i tid och otid ger frihet och utrymme för spontana avstickare. Kan även vara en säkerhetsfaktor vid oväntade problem efter vägen: Har jag bränsle så jag kan vända?

Milt trimmad motor

Relativt låg effekt och kompression borgar för en god driftsäkerhet och ger vanligtvis ett mindre behov av service. Motorn kan dessutom köras på bränsle av lägre kvalitet: bra om man får för sig att ta en sväng till mindre bortskämda länder. Då bör man även tänka på att en ev. katalysator kan bli ett problem då dessa vanligtvis kräver blyfri bensin.

Stadigt chassie

Hojen ska klara att lastas med full semesterpackning, tält, kök e.t.c. Vanligaste problemet är att bakramarna inte är dimensionerade för detta på de lättare endurohojarna och kan spricka eller gå av.

Hjul

Bör vara ekerhjul, om man inte nöjer sig med vägar av god kvalitet eller tar det väldigt lugnt. Ekrat tål vanligtvis mer stryk och kan ofta repareras om de fått sig en lite för hård smäll. Framhjul får gärna vara 21 tum och inte 19 eller 17 tum som är vanligt på motorcyklar i allmänhet. 21 tum ger ett bättre uppförande när man lämnar asfalten och ett större utbud av offroad- och endurodäck att välja på. 18 tum på bakhjul istället för 17 tum av samma anledning, men är inte lika kritiskt: mest om man vill kunna använda riktiga enduro- eller crossdäck. På bakhjul bör en ryckutjämnare finnas. Det är en gummibussning som sitter innanför drevet och reducerar slitaget på drivpaket och växellåda och gör nytta främst då man kör på asfalt. Vissa hojar kan även ha ryckutjämning inbyggt i kopplingen, på något för mig okänt vis...

Teknik

Bra att att ha koll på det mekaniska själv i så stor utsträckning som möjligt. Tyvärr blir det svårare och svårare med dagens teknikutveckling.

Motorkonstruktioner

Motor på MZ Baghira 660.
Trevlig stånka från Yamaha med MZ-stämpel.

Får ibland frågan om hur det går att åka såpass långt med encylindrig MC? Åker du sällan fortare än 100 km/h eller med passagerare fungerar det ofta utmärkt enligt mig. Beror ju på, är stor skillnad på motor och motor. Att encylindriga ska vibrera mer anser jag vara en myt: Har haft både V-twin och fyrcylindrigt som gett mig större problem med vibrationer. Stånkor skakar ibland en del, men det är nödvändigtvis inte störande vibrationer. Vita fingrar och domningar i händerna får undertecknad vanligtvis vid kalla och blöta händer i kombination med högfrekventa vibrationer: Kanske t.o.m. större sannolikhet vid flercylindriga och/eller högvarviga motorer.

Encylindriga behöver däremot, vanligtvis, en motorrenovering lite tidigare än flercylindriga. I gengäld är det, med stor sannolikhet, billigare och enklare att utföra den.


© Ola Rova, 2016
kung_diamant@hotmail.com