MC i allmänhet - Touring och resor i synnerhet

Kickar och elände

Kiruna 2006-01-22 12:34

Fick åter den berömda frågan: Vad är det som är så roligt med att åka motorcykel? Det är väl den där friheten man är ute efter?

Alpdal
Strålade väder och alper klädda i nysnö är svårslaget.

Svaret man kunde klämma ur sig blev som vanligt ett tämligen mediokert och torftigt: Ja, jo… Det är nog den. Av erfarenhet vet jag att det kan utveckla sig till en evighetsmonolog om man ska försöka sig på ett mer nyanserat svar. Ska jag vara ärlig så är det nog en generalisering och svensk förenkling av den högre skolan att MC ska vara frihet. MC:n är bara ett mekaniskt dött ting och i sig inte mer frihet än en ångvält, gräsklippare eller matberedare. Den är däremot ett utmärkt redskap för att uppnå mål av olika slag och dessa är synnerligen varierande.

Friheten? Var tusan höll den hus när man krampaktigt hängde i styret för att inte blåsa av vägen på Saltfjället grubblandes på hur långt det kan vara till nästa mack och på morgondagens möte på jobbet. Eller den där svinkalla septembernatten mellan Abisko och Kiruna när man i halvljusets bleka sken puttrade genom tjockan med hjälmen full av nattfjärilar. Till råga på allt hade halva Nordkalottens övriga fauna kommit på att det är rätt roande med vägar. Den där dagen man lagt 100 mil i spöregn och saknar vänsterben när man ska stanna på macken eller mottorraset mitt i Ingenstans på fisketuren inte att förglömma. Tja, inte fan var det frihet som susade i bulan i alla fall. Tvångsstyrning fungerar uppenbarligen i andra toppar än Ducatins.

Har efter många om och men kommit fram till att närhet är en stark krydda i bakverket. Närheten till naturen och mänsklighetens reella värden som man i sitt bortskämda svenska vardagsliv lätt glömmer bort. Äta, sova och överleva helt enkelt. På köpet får man nya perspektiv på saker och ting.

XT-punka
Sönderskurna däck, söndag och ett flyg att passa är stress.

Ute på vägen slipper man högkvalitativ demokratisk rapportering om hur man kan bleka röven och löpsedlar som förkunnar det fruktansvärda avslöjandet att Cindy Crawford har hår i armhålan. Likaså gnället på något avlägset onödigt folk som inte begriper att sluta döda maten, föra oväsen eller ha undermålig service - Storsvensken kanske kommer på semester och den kan ju bli helt förstörd. Alla har fel, här kommer vi - We´ve got the bombs!

Nåväl, receptet på Knarrkakan blir alltså mer och mer komplex ju mer man funderar. En salig blandning av allt från att flytta sig från a till b till nyfikenhet, intryck, möten, jakt, flykt, mål, ovisshet, oro, utmaningar, problem, självplågan, ensamhet, gemenskap, adrenalin, rädsla, tvångstankar, överlevnad, strategi, planering, slaveri, ilska, glädje, hopp och förtvivlan.

Såja, då har vi ingredienserna - Kickar och elände: Bara att blanda efter tycke, smak och möjligheter.

Hade!
// Ola


© Ola Rova, 2016
kung_diamant@hotmail.com